Victoria Tocca: Nu är det bara roligt igen

Nio priser på en kväll – statyetterna regnade över svenska artisten Victoria Tocca på Indie Music Channel Awards.

Det var i slutet av april, på Indie Music Channel Awards på House of Blues i Hollywood, som Viktoria Tocca förutom att uppträda live också fick ta emot priser på löpande band. 

– Jag satt i bilen på väg till galan och var jättenervös. Jag sa till Rachel som hjälpt mig med management här i Los Angeles, ”Tänk om jag kan få vinna en gång, det vore så kul. Bara ett pris.”

Hon fick sin önskan uppfylld och det med råge – hon vann i nio kategorier och fick pris bland annat för Årets video (Dark Waltz) och Årets artist.

I november förra året vann Viktoria i kategorin ”Best Classical” i Hollywood Music in Media Awards, även då för låten Dark Waltz. Hon är glad och tacksam över framgångar som hon inte riktigt hade väntat sig och tycker det är fantastiskt roligt att få uppskattning för det hon gör.

– På de här två resorna till Los Angeles har det hänt mer för mig med min musik än vad det har gjort på många, många år i Sverige.

Ändå är Viktoria Tocca ingen nykomling inom musikbranschen. Redan som 23-åring, nyutexaminerad från musikallinjen på Balettakademin i Göteborg, fick hon en stor roll i den tyska musikalen Ludwig II. Därefter gick hon vidare till att spela sin drömroll, den som Christine i Fantomen på operan, på Det Ny Teater i Köpenhamn. Hon har sjungit in filmmusiken till Arn, legat på svensktoppen tillsammans med Martin Stenmarck och uppträtt på flera stora sportevenemang. Bland mycket annat.

Men det där riktiga genombrottet har aldrig kommit, säger Viktoria. Flera gånger har hon fått höra att hennes musik är för smal och att det inte finns en publik för den i Sverige.

Det håller hon inte med om, hon tror på sin musik, men tycker att det finns få möjligheter för svenska artister att framträda i tv och på så vis slå igenom för en större publik. De breda underhållningsprogrammen som förr gick på fredags- och lördagskvällarna och där både kända och okända artister fick en möjlighet att visa upp sig är borta, menar hon, och i deras ställe har kommit reality shows och lekprogram. Det är inte hennes grej: hon vill sjunga, inte leka.

I Sverige finns det bara melodifestivalen, fortsätter hon och konstaterar att de hittills inte har visat något som helst intresse för hennes typ av musik. Hon har fått erbjudanden om låtar, men de har inte känts riktigt rätt och då har hon tackat nej. Hon vet flera kollegor som blivit framgångsrika inom ett visst musikaliskt fack och sedan inte kunnat ta sig vidare och göra det där som de egentligen ville göra. Den situationen vill hon inte hamna i; vare sig hon lyckas eller misslyckas vill hon att det ska vara med musik som hon verkligen gillar och kan stå för.

Hur skulle du beskriva din musik?

– Jag tycker det är svårt att sätta en rubrik på den. Dark Waltz har vunnit pris både som ”best classic”, ”easy listening” och ”soundtrack.” Så jag tror det beror på vem som lyssnar, vilken etikett man sätter på musiken. Jag brukar kalla det lite crossover.

Viktoria är utbildad inom klassisk sång och delvis också opera. Hon har dock valt att tona ned sin röst och strävat efter att hitta ett mellanläge som känns mer naturligt för henne än den strikt stiliserade operarösten. Hon nämner Josh Groban, Enya, Sara Brightman och Andrea Bocelli; det är något liknande deras musik hon vill göra. Gärna filmmusik – hon älskar Disney – och gärna stora och pampiga sammanhang. Oscarsgalan, OS-invigningen; sådana saker tycker hon vore häftigt att vara med om.

Dessförinnan har hon berättat om hur hon, under den första introduktionen på balettakademin, drämde till med att hennes mål var att få sjunga huvudrollen som Christine i Fantomen på operan. Det tyckte hon att hon fick jobba mot under åren på skolan, att de andra fann henne väl så kaxig.

Har du alltid haft ett bra självförtroende när det gäller din musik? undrar jag, men Viktoria tycker inte att det handlar om det. Hon har varit väldigt inriktad på vad hon vill göra ända sedan tiden hon som tio-åring började på Adolf Fredriks musikskola, men självförtroendet har inte alltid funnits där.

– Många tror nog att jag har väldigt bra självförtroende, men egentligen så slåss man ju med jättemycket osäkerhet, framför allt, som hemma i Sverige, när man bara får nej, nej, nej, nej.

– Det är klart man bygger upp ett självförtroende och en självkänsla när det går bra, men det kan ju raseras lika snabbt om det går dåligt. Som artist är man ju, jag i alla fall, väldigt känslig för stämningar. Jag är jättebra när det går bra, men jag är också ganska dålig och elak mot mig själv när det inte går lika bra.

Under hösten 2007 Deltog Viktoria i tv-serien West End Star, där ett antal artister tävlade om en plats i uppsättningen av musikalen Spamalot i London. Det var en tuff erfarenhet, med repetitioner i London under veckorna och tv-inspelning i Stockholm på helgerna och alla deltagarna jobbade hårt.

Bara ett par dagar innan tv-publiken skulle rösta om vem de fyra återstående artisterna som skulle få lämna showen spreds ryktet att tävlingen var riggad och att rollen som Lady of the Lake redan var vikt åt Viktoria. I en av de stora kvällstidningarna slog man upp det med bild på Viktoria och en stor, röd pil riktad mot henne. ”Hon var utsedd från början” löd rubriken. Vid röstningen, berättar hon, ”åkte hon ut med dunder och brak.”

Hon slutade sjunga efter det där, berättar hon. Tappade lusten fullständigt, kände att hon arbetat så hårt men inte fått en ärlig chans på grund av anklagelserna om fusk. Mediecirkusen runt omkring, med fokus mer på det privata än på det rent musikaliska, tyckte hon också kändes helt fel.

Så hon lade sångkarriären på hyllan under närmare två år och gjorde andra saker istället. Hon tog upp ridningen på allvar igen och sjöng bara någon gång ibland, på bröllop och andra privata tillställningar.

Längtan tillbaka till sången och musiken fanns dock alltid där i bakgrunden och när Viktorias man, IT-entreprenören Stefan Tocca, föreslog att de skulle satsa pengar på att spela in en CD och en video helt på hennes egna premisser, utan kommersiellt tänk, så blev det ett sätt att hitta tillbaka.

Hon valde sina favoritlåtar, gamla och nya, sådana hon sjungit tidigare i sin karriär och sådana hon helt enkelt tyckte om att sjunga. Hon tänkte att om ingen annan vill lyssna så är det ändå en skiva för hennes barn och familj, ett sätt att visa att det var det här hon gjorde en gång i tiden.

Resultatet blev CD:n All I am och videon till låten Dark Waltz som också finns på CD:n. Resultatet blev också en rejäl nystart på sångkarriären: I november förra året utsågs Dark Waltz till ”Bästa klassiska/orkester” på Hollywood Music in Media Awards och för ett par veckor sedan vann hon alltså nio utmärkelser i Indie Music Channel Awards.

Viktoria är glad och stolt och känner att hon fått en slags revansch.

– För mig är de här priserna och det jag har vunnit så mycket större än bara just priserna i sig. Det är verkligen en bekräftelse på att jag kan något, att jag gör någonting bra och att det finns de som gillar det.

Nu har Viktoria återvänt till Rumänien, där hon bott med sin familj sedan 2008, och nu ska hon börja gå igenom allt det hon varit med om under de tre veckorna i Los Angeles. Hon har fått många nya kontakter och erbjudanden om samarbeten som hon inte hunnit ta ställning till och hon vill inte jäkta fram något.

Ett framtida samarbetsprojekt är dock redan spikat. I samband med utmärkelsen vid Hollywood Music in Media Awards kom hon i kontakt med Seattle-baserade amerikanska pianisten Jennifer Thomas. De har hållit kontakt via epost och vid konserten på svenska kyrkan i Los Angeles i slutet av april uppträdde de tillsammans för första gången. Hur samarbetet exakt kommer att se ut vet de inte ännu, men båda två är mycket förväntansfulla inför det hela och glada över att de funnit varandra och klickat så totalt, både musikaliskt och privat.

Det blir också nya besök till Los Angeles under hösten, bland annat för att delta i Hollywood Music in Media Awards där Viktoria återigen är nominerad, den här gången i kategorin ”Adult/contemporary” med låten Fly Away. Till de resorna vill hon ha med nytt material och hon konstaterar att det planerade sommarlovet i sommarstugan i Hälsingland lär få ge vika för en hel del sommarjobb.

Det är mycket som fallit på plats för Viktoria Tocca den senaste tiden. Hon känner att hon fått ett erkännande för sin musik tack vare framgångarna med nya CD:n och vistelserna i Los Angeles; här är det ingen som talat om för henne att det hon gör är ”för smalt” eller inte tillräckligt kommersiellt.

Självförtroendet, eller snarare självkänslan, har också blivit bättre med åren och erfarenheterna. Hon är snällare mot sig själv nu än tidigare, tycker hon, och hon vet att hon inte står och faller med musiken. Hon har sin familj, sina två barn och hon vet att hon kan göra annat om inte musikkarriären går i den riktning hon vill.

Samtidigt vore hon inte den hon är om hon inte fortsatte att sikta högt:

– Jag säger inte att om tre år så står jag och sjunger på Oscarsgalan, men jag kan göra det. Det är inget som säger att det inte går.

Text: Ingegerd Landström