“Det du ger är det du får tillbaka”

I en serie artiklar möter SWECAL Magazine svenska studenter som pluggar på olika skolor i södra Kalifornien. Först ut är 21-åriga Petter Lithvall från Falkenberg, som just avslutat sina studier på Musicians Institute: College of Contemporary Music i Hollywood.

Att Musicians Institute (MI) ligger i hjärtat av Hollywood råder det ingen tvekan om. Palmkantade trottoarer fulla med guldstjärnor och turister, Scientologikyrkan strax till höger, mjukporriga underklädesbutiken snett mitt emot och Kodakteatern, där Oscarsgalan gick av stapeln för några veckor sedan, en kort promenad bort – området kring skolan ser ut precis som man förväntar sig att de ska göra i den här delen av stan.

I de här kvarteren har Petter Lithvall från Falkenberg haft sin vardag under de senaste ett och ett halvt åren. Här har han studerat på Musicians Institute och här, på tio minuters gångavstånd från skolan ligger lägenheten han hittade på en lista som skolan skickade ut och som han delat med en annan svensk student.

Att det blev just MI för Petters del var ganska självklart. Han ville plugga musik, ville ut i världen och hans tidigare gitarrlärare, Tobias Karlsson, har själv pluggat på MI och kunde rekommendera den. Under ett besök i Los Angeles sommaren 2011 besökte han skolan och sedan bestämde han sig; det var här han ville vara.

Möjligtvis lockade platsen lika mycket som skolans resurser. Efter den där semestern blev han såld på Los Angeles, på miljön, värmen, människorna. Han såg sig själv med solbrillorna på och kaffemuggen i handen på väg till skolan och funderade inte alltför mycket på själva studierna och vad han skulle lära sig i musikväg.

Nu när han ser tillbaka så är han nöjd med tiden vid MI. Han har lärt sig mycket, både under året på Gitarrprogrammet och under det sista halvåret på Independent Artist-programmet, inspirerats att skriva nya låtar och lärt känna massor av människor. Tillsammans med kurskompisen och sångaren Paul Myint har han startat bandet The Polaroid, som de båda vill satsa vidare på efter skolan. De skriver låtar ihop och när Paul kommer till Sverige och hälsar på till sommaren ska de göra spelningar på olika håll i södra Sverige.

Musicians Institute: College of Contemporary Music är en privat skola med cirka 1200 studenter från hela världen. Man tar in majoriteten av alla sökande, både nybörjare och mer erfarna musiker, och ett test i början av terminen avgör vilken nivå du börjar dina studier på.

Kurserna är uppdelade i två huvudprogram: Performance Programs respektive Entertainment Industry Programs och man kan välja mellan att ta en Bachelor of Music eller en Associate of Arts degree. Man kan också läsa kortare kurser och få ett Certificate.

Huruvida en utbildning på MI är värt pengarna – mellan $7,000 och $8,000 per kvartal – är svårt att avgöra. Det finns några sajter som rankar olika musikutbildningar i USA, men vem som står bakom rankingen och vilka kriterier de baseras på är oklart. På sajten Best Music Colleges, som säger sig vara en oberoende källa, hamnar MI:s musikprogram på 20:e plats av 147 musikskolor i Kalifornien (siffror från mars 2015). Skolan som helhet ligger på plats 34 på samma sajt.

Studentkommentarer om kvaliteten på undervisningen vid MI på olika sajter varierar mycket – den både kritiseras och höjs till skyarna av de som pluggar och har pluggat här. Petters åsikt efter 18 månader på skolan är att den är så bra som du gör den.

— Det du ger är det du får tillbaka, allting är upp till dig själv. Jag har sett folk som har varit här i ett år och som kommit hit bara för att hänga med musiker, de övar ingenting.

Skolans lokaler och utrustning står till förfogande 24 timmar om dygnet, vardag som helg, för den som verkligen vill ta tillvara på studietiden. Och det är just tillgången till bra replokaler och utrustning under dygnets alla timmar som är den största fördelen med MI, menar Petter.

— Du kan sitta och öva precis hur länge du vill. Lärarna och lektionerna är ju helt fantastiska, men det som gör skolan värt investeringen är att du har den här dygnet runt-grejen. Jag kan gå på lektioner och sen stannar jag ändå kvar hela kvällen och övar.

Ett annat sätt att få ut det mesta möjliga av skolan är att verkligen utnyttja lärarnas erfarenheter, säger Petter. Bekanta dig med dina lärare, ta privatlektioner, gå på deras Open Counseling och se till att ställa de rätta frågorna, så kommer du att få ut mycket mer.

Det första året på MI gick Petter på Gitarrprogrammet. Gitarren är hans instrument of choice, ända sedan han fick sin allra första som 10-åring och de första lektionerna av sin moster, Brittmarie Sixtenson, som är kantor i Svenska kyrkan (och som återvände till Sverige i juni 2014, efter fyra år som kantor för Svenska kyrkan i Los Angeles).

Det var ett intensivt år, konstaterar Petter. Lektioner fyra dagar i veckan och däremellan öva, öva, öva. Han har lärt sig massor och utvecklats som gitarrist, men det likartade upplägget på respektive kurs kändes lite tjatigt, tycker han. Mycket av undervisningen har också handlat om att studera andra gitarrister och lära sig spela andras låtar, något som han inte riktigt hade väntat sig och som han så småningom blev ganska trött på; han vill jobba med sina egna låtar.

— När jag gick på gymnasiet (Musikproduktionsinriktningen på Ljud- och bildskolan i Halmstad, förf. anm.) så var det mer, ”Nu har ni en timme över, gå och skriv en låt.” Men här, om man säger att man är låtskrivare, så är de liksom, ”Wow, så du skriver musik du, hoppsan.”

För Petter har det aldrig varit aktuellt att hålla sig enbart till gitarren. Ända sedan han som den där tio-åriga nykläckta gitarristen startade ett band tillsammans med bästa kompisen ”bara för att ha nånting att göra”, så har han gillat den kreativa processen kring musiken, att skriva låtar och spela live tillsammans med ett band.

— Hur kul jag än tycker det är att spela gitarr så känns det ändå som att om jag inte har den här skapandeprocessen så blir det aldrig kärlek, det blir aldrig musik så som jag alltid har sett musik.

Kreativiteten har han fått desto mer utlopp för vid sidan av gitarrstudierna. Privatlektioner i låtskrivande resulterade i flera nya låtar och när han lärde känna Paul så hade han också en sångare. De gick båda kursen Artist Development, som går ut på att göra egen musik och spela upp den live. Kursen avslutas med en tävling och det gick bra för deras band, bestående av Petter, Paul och ett gäng andra musiker – av drygt 20 deltagare kom de på andra plats.

Lusten att utvecklas som låtskrivare/producent fick Petter att byta inriktning efter ett år på Gitarrprogrammet. I de band som Petter spelat med hemma i Sverige, bland annat Analogue Drive och Anti-Clocks, var det oftast han som skötte det administrativa, ringde runt efter spelningar, uppdaterade facebooksidor med nyheter och annat, och han har alltid varit intresserad av businessdelen av artistlivet. De sista sex månaderna har han därför pluggat på Independent Artist-programmet, som riktar sig till de som vill utveckla alla aspekter av artistlivet och både skriva, producera och marknadsföra sin egen musik.

Kursen har varit kanon, säger Petter. Lite slappt ibland kanske och hans intryck är att en del går kursen för att de inte spelar något instrument och inte riktigt vet vad de ska plugga. Men, konstaterar han, det hindrar ju inte honom från att jobba desto hårdare. Han har haft bra lärare och lärt sig allt från att arrangera sin egen musik till att skriva marknadsföringsplan, jobba i Photoshop och bygga sin egen hemsida.

Nu när han tagit sin Associate Degree och ser tillbaka så är Petter helnöjd både med studierna på MI och livet utanför skolan. Los Angeles har levererat och han blivit många vänner och erfarenheter rikare. De flesta som pluggar här kommer från andra orter eller länder, alla är i samma sits och det är lätt att lära känna folk.

Snart återvänder Petter till Sverige och där ska han fortsätta jobba med musik. Planen är att bygga upp en studio, skriva låtar och så småningom, när Paul dyker upp till sommaren, börja spela in. Han vill också dra nytta av allt det han lärt sig på MI och hoppas få igång samarbeten med andra band, producera musik och se vart det bär.

Han siktar också på att återvända till Los Angeles så småningom, när han fått ihop pengar och om han kan få ett visum. Bandet han startade i skolan, the Polaroid, vill fortsätta spela ihop och efter examen har det rullat på ordentligt.

— Efter examen har vi haft flera spelningar på klubbar i West Hollywood. Det har känts jävligt bra. Massor av spelglädje, vi har träffat producenter som har varit intresserade, fler ställen har velat boka oss för spelningar. En av klubbarna ville ha oss som husband varje fredag. Så det känns som att det här är nånting som är värt att satsa på.

Text & foto: Ingegerd Landström

Pluggar du, eller har du pluggat, på Musicians Institute? Lämna gärna en kommentar om dina erfarenheter!