Där “floden” flyter fram

Övertäckt med betong och inlåst bakom taggtrådsstängel har Los Angeles-floden fört en anonym tillvaro i många år.Nu ska den restaureras och bli en levande flod omgiven av parker, cykelvägar och vildmarksområden. Följ med på en vandring längs en flod som har mycket att berätta om Los Angeles historia och framtid.

Det är tidig lördag morgon och ett 30-tal personer har samlats utanför Los Angeles River Center and Gardens i Cypress Park, strax norr om downtown Los Angeles. De vanliga du-deltar-på-egen-risk-formulären fylls i, kartor och vägbeskrivningar delas ut, och sedan ska hela gruppen komma överens om vem som ska dela bilar med vem. Det går förvånansvärt smidigt – Jennifer Price har gjort det här många gånger – och snart är vi på väg mot Glendale Narrows, vårt första stopp längs med Los Angeles River.

Sedan drygt tio år tillbaka leder författaren och forskaren Jennifer Price guidade turer längs med Los Angeles-floden. Hon tycker om att inleda turerna vid Glendale Narrows, en av de få ställen där betongen inte tagit över helt och floden ser ut så som man gärna vill föreställa sig att en flod ska göra: Strömmande vatten. Grönska. Fiskar och fåglar.

Visserligen löper en flerfilig motorväg strax intill, träden är allt som oftast behängda med trasiga plastpåsar och flodbankerna på båda sidor om det gröna är täckta av betong. Men ändå: om man låter bli att flacka med blicken så kan man föreställa sig hur floden kan ha sett ut för 150 år sedan.

Kanske kan man också föreställa sig hur den, i alla fall delvis, skulle kunna komma att se ut igen.

Price samlar ihop gruppen och berättar kort om flodens historia. Framför allt berättar hon om den pågående restaureringen, hur det är tänkt att den ska gå till och varför den är så betydelsefull. Hon pratar snabbt, är angelägen om att vi ska få traska iväg och utforska floden på egen hand .

— Om det är en enda sak jag vill att ni ska ta med er hem idag så är det att restaureringen av Los Angeles River inte handlar om floden först och främst. Den handlar om Los Angeles.

Det handlar om att ta vara på den lokala vattentillgången i en stad som importerar närmare 80 procent av allt vatten det konsumerar till astronomiska kostnader. Det handlar om att skapa fler grönområden och allmänna platser i en stad som tillhör de parkfattigaste i USA; om att åstadkomma förbindelser mellan stadsdelar i en stad där många människor lever isolerade från varandra; och om att bygga fler cykelvägar i en stad där trafiken för länge sedan tappat allt sans och vett. Bland annat.

”Los Angeles River? Jaa, jag vet inte riktigt? Var ligger den?”

Om någon läsare känner sig lite fundersam så är det alls inget konstigt med det. Den knappt nio mil långa Los Angeles-floden är ingen världsberömd Themsen eller Seine, har inte samma mäktiga klang som en del andra amerikanska floder (tänk Mississippi eller Colorado).

Los Angeles-floden är sedan många år tillbaka en betongövertäckt avrinningskanal för regnvatten. Det är en ingenjörskonstruktion designad att transportera regnvatten till havet snabbast möjligt, avskärmad från staden runtomkring med taggtrådsstängsel och ”Tillträde förbjudet” skyltar. Ingen given destination för en lat och ledig söndagseftermiddag.

Det är för den skull inte en okänd flod. Som dystopisk bakgrundskuliss till diverse filmer, bland annat Escape from L.A., Grease och Terminator 2, har många människor sett den, om än troligtvis ovetandes om att det betonglandskap som flimrar förbi på duken faktiskt är en flod.

Att ha sett floden med egna ögon däremot, eller kunna peka ut den på en karta, är betydligt ovanligare.
— Det mest märkliga med denna märkliga flod är att så få människor vet var den ligger. Los Angeles är en stad som har tappat bort sin flod, säger Jenny Price.

Historien om Los Angeles River är i mångt och mycket också historien om staden Los Angeles.  Det var på den bördiga marken intill floden som olika indianstammar levde under flera århundraden innan Européerna anlände, och det var här spanjorerna fann det lämpligt att grunda den lilla Pueblo som år 1781 skulle bli Los Angeles.

Det var ingen stor och mäktig flod, men det var en av få vattendrag i området som inte torkade ut delar av året och fram till 1913, då man började importera vatten från Owens River i sydöstra Kalifornien, utgjorde den Los Angeles enda vattenkälla.

Vid det laget hade floden förvandlats till en dammig gata omgiven av järnvägsspår och industriområden. Så mycket vatten hade pumpats ur, såväl grund- som ytvatten, att floden blivit helt torrlagd. Nu tjänade den som sanddepå, som dumpingplats för allehanda industriavfall och som en fristad för vinddrivna Angelenos som inte lyckats förverkliga de drömmar som hade fört dem hit.

I stort sett det enda som var sig likt från flodens tidiga liv var att den ibland svämmade över. Under vintermånaderna, när kraftiga regn drar in över södra Kalifornien och regnvatten forsar ner från bergen på sin väg mot havet, stiger vattennivån kraftigt och mycket snabbt. Översvämningar inträffade regelbundet med några års mellanrum och i takt med ökande befolkning och bebyggelse ökade också de mänskliga och ekonomiska konsekvenserna.

År 1938, efter flera mer eller mindre misslyckade försök att hålla floden i styr och efter en särskilt förödande översvämning, påbörjades ett flodkontrollprojekt som skulle ge Los Angeles River det utseende som står sig än idag. Det var ett gigantiskt åtagande under ledning av Army Corps of Engineers, som innebar att flodens lopp fördjupades och rätades ut och dess botten och bankar täcktes med betong. Det tog drygt 20 år att färdigställa och Los Angeles River har inte svämmat över sedan dess.

Vårt andra stopp denna dag är Arroyo Seco Confluence, den plats där Los Angeles River sammanstrålar med det mindre biflödet Arroyo Seco. Om Los Angeles verkligen föddes just precis här (som Price hävdar) får vara osagt, men platsen är omskriven i de allra tidigaste kända texterna om Los Angeles-området.

Hit anlände den spanska Portoláexpeditionen år 1769, på jakt efter en lämplig plats att grunda en bosättning på, och man tyckte mycket om det man fann. Expeditionens präst, Fader Juan Crespi beskrev det som ”en riktigt stor flod […]med mycket bra vatten, rent och färskt.” Han räknade upp alla träd han såg längs med vattnet: Stora ekar, pilträd, mullbärsfikonträd och popplar. ”En mycket grönskande och inbjudande plats på alla sätt.”

Idag finns det inga träd kvar här och det lilla vatten som porlar vid våra fötter framstår varken som rent eller färskt. Där vi står omges vi av höga betongväggar och bortom dem två motorvägar, ett järnvägsspår och några viadukter.

Vår guide låter sig inte nedslås av utsikten. Tvärtom, säger Price, det här är hennes favoritplats längs med floden. Här möts natur, stadsplanering, historia och framtidsvisioner; det finns ingen bättre plats att fundera över – och kanske förstå något av – Los Angeles.

Hon rullar hon ut en karta som ingår i det övergripande plandokumentet för flodens restaurering, Los Angeles River Revitalization Master Plan från 2007 och visar oss hur floden och dess närområden kan komma att se ut i framtiden.

Det handlar inte om att återställa floden till dess ursprungliga tillstånd, förklarar hon. Det vore inte realistiskt. Vad man försöker göra är att skapa en ekologiskt och socialt uthållig stadsflod. Parker, stora och små, längs med hela floden. Cykelvägar som förbinder områden med varandra. Vildmarksområden.

Viljan till förändring finns där, menar Price. Under hennes år som guide har hon sett hur flodens plats i Los Angeles gått från att vara i allt väsentligt icke existerande, till att bli föremål för stora förhoppningar och visioner om en grönare, mer mänsklig, stad. I förordet till planen deklarerar borgmästare Antonio Villaraigosa att floden i framtiden ska bli ”ett smaragdhalsband” omgivet av parker, gång- och cykelvägar och ett rikt djur- och naturliv. Mindre restaureringsprojekt har redan genomförts och nya planeras och startas hela tiden: det är en park här, en cykelväg där och ett naturområde på ett tredje ställe.

En bidragande orsak till den förändrade attityden gentemot floden är organisationen Friends of the Los Angeles River (FoLAR). Den bildades 1985 och har tillsammans med andra frivilligorganisationer och privatpersoner kämpat för att placera floden på kartan igen, den fysiska såväl som den mentala. Inte minst har de har varit en starkt drivande kraft i arbetet med att föra upp dess återupplivande på den politiska agendan.

En stor seger för flodvännerna kom i juli förra året, då federala Environmental Protection Agency (ung. Miljöskyddsdepartementet), som bland annat ansvarar för att the Clean Water Act (ung. Lagen om rent vatten) efterföljs, uppgraderade Los Angeles River till en traditionell navigerbar vattenled. Beslutet innebär i korthet att floden nu klassificeras som en flod även i lagens hänseende och därmed får ett betydligt bättre miljöskydd.

Vårt sista stopp för dagen gör vi i downtown Los Angeles, vid First Street Bridge. Här krävs det både fantasi och en hel del av Jenny Prices optimism för att kunna föreställa sig något annat än det vi ser framför oss. På båda sidor av flodkanalen löper järnvägsspår, bortanför dem radar lagerlokalerna upp sig och bortanför dem står Los Angeles och stampar.

Höghus, vägar, tåg, bilar, och så, mitt i allt detta, en betongtäckt avrinningskanal för regnvatten som kanske kan bli något annat. En flod vars berättelse också är berättelsen om Los Angeles, väl värd ett besök.

Text och foto: Ingegerd Landström

Några tips för dig som vill veta mer om Los Angeles River:

• Organisationen Friends of the Los Angeles River anordnar regelbundet guidade turer under ledning av Jennifer Price. Se FoLAR:s hemsida, www.folar.org för mer information.

• Om du vill utforska floden på egen hand är boken Down by the Los Angeles River av Joe Linton, ett utmärkt sällskap. Joe Linton bloggar också på www.lacreekfreak.wordpress.com – massor av läsning om floden och annat miljörelaterat.

• På sajten www.lariver.org har Los Angeles stad samlat allt deras flodrelaterade material. Här finns kartor, rapporter, projektbeskrivningar, senaste nytt, länkar och mycket mer.